Samma jävla skit

Innan 11.00 idag hade jag redan hunnit trycka i mig 1100 kalorier i form av:

1 ciabatta med smör och ost (450 kcal)
70 g soyachips med rödlökssmak (200 kcal)
350 g blåbär (200 kcal)
Tuggummi (50 kcal)
2 äpplen (200 kcal)

Efter mitt inlägg i natt tryckte jag i mig ett äpple, vilket gör att dagens intag hittills landar på 1200 äckliga kalorier.
Jag vill bara skrika rakt ut. Skada mig själv. Äta hela världen... Varför kan jag inte sluta äta? Varför är jag så jälva äcklig och svag?
Inte nog med det, jag lovade min kusin att laga mat med henne ikväll, och det var dessutom min idé vilket betyder att jag inte kan dra mig ur nu. Smart, verkligen jättesmart... Förhoppningsvis kan jag undvika att överstiga 800, men det beror helt på vad vi bestämmer oss för att laga. Jag. Orkar. Inte.

Det regnar ute med, vilket förstörde dagens planer. Jag tänkte nämligen promenera in till stan och kolla runt i affärerna, köpa på mig en massa smink och annat som är mycket billigare här. Detta är nämligen min näst sista helg i Edinburgh, och det vore ju tragisk att bara ligga hemma och trycka i sig mat hela helgen, som jag gjort hittills...Haha gud! Jag väntar till 3, och sedan tar jag bussen in om det inte blir bättre väder...

Min sista vecka jobbar jag 10.30-19.00 passet, vilket innebär att jag kommer hem runt 20.30 varje kväll. Jag känner mig stressad utan att veta varför. Jag ville ju flytta hem, och det vill jag fortfarande, men det skrämmer mig samtidigt. Det känns som ett bakslag. Kan inte fatta att jag bara varit här sedan augusti. Det känns som en evighet!

Dags att klä på sig något anständigt och ta tag i sitt liv nu känner jag, för detta fungerar inte!
Förövrigt vill jag ha sommaaar!

 
 
 
 

Nötskal

Jag kom precis hem efter en hysterisk löprunda på 50 minuter. Känner mig alldeles skakig, men samtidigt stark. Har inte sprungit sedan jag började jobba i september, och planen (när jag snörade på mig löparskorna) var en timmes promenad. Herregud, jag fattar verkligen inte vad som flög i mig, och det konstigaste av allt var att det gick lätt! Jag flög fram, och äckelkänslorna försvann någonstans på vägen. Nu är de dock tillbaka... Tillfredsställelsen var kortvarig.

Dagen har tillbringats i soffan framför Pretty little liars med en 300 grams förpackning Chocolate chip cookies som enda sällskap. En pund för den, och nu ligger kakorna och äcklar sig i min mage. Har inte ätit sen 17.00 idag, men 2200 kalorier sammanlagt, varav 1500 kalorier kakor...Jag somnade efter detta, och när jag vaknade var det mörkt ute. Vilken tragisk syn. Funderade allvarligt på att ligga kvar och vara tragedin personifierad en lördagskväll...
 
Jag borde äta innan jag lägger mig för att unvika överätning imorgon vid frukosten, men jag vill inte. Jag vill inte förstöra. Verkligen inte. Lyckligtvis är kakorna redan uppätna, och jag var på Morrisons och köpte mumsiga blåbär tidigare idag. Inget äckel imorgon. Absolut inte.

Nu ska jag hoppa in i duschen!
Hörs senare, om jag inte halkar och dör...

________________________________________________________________________________________
 
Jag är tillbaks i min soffa! Hehe... Min älskade och överarbetade kusin kom nyss hem. Hon sitter just nu bredvid mig och smaskar i sig sin take-away. Fried pizza with chips (motsvarigheten till french fries här), smält ost, ketchup och majonäs. En charmerande blandning, inte sant? Jag har inte provat, och kommer inte göra det heller. Den enda snabbmaten jag äter här är chicken nuggets med chunky chips (om jag inte är ute och äter vill säga, men det händer ganska sällan). Jag kommer dock att sakna mina chunky chips när jag lämnar Edinburgh!

Nej, nu ska jag se ett sista avsnitt av Pretty little liars, förfasa mig över deras perfekta varelser och sedan hoppa i säng! Good night, sweethearts.

 
 
 
 
RSS 2.0